Stöd i domstol – historik

Sverige började under slutet 1980-talet och början av 1990-talet att reflektera över behoven hos vittnen och brottsoffer (målsägande) i samband med rättegång. Många som kallades till rättegång var osäkra och visste inte hur en rättegång gick till, vilket skapade oro och rädsla. 1995 startades Sveriges första stödverksamhet i domstol, då kallad tingsvärdar eller tingsvärdinnor, av Brottsofferjouren i Växjö.

Stödverksamheten på tingsrätten i Växjö fungerade bra och var uppskattad av både målsägande, vittnen och de som arbetade på domstolen. Idén spred sig till andra brottsofferjourer och växte fram på flera tingsrätter i Sverige, nu under beteckningen vittnesstöd. 2001 fastslog regeringen att stödverksamheten har en viktig funktion och täcker ett behov hos många av domstolarnas besökare, och därför ska finnas vid landets alla tingsrätter och hovrätter.

Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket fick därmed ett regeringsuppdrag att verka för att det ska finnas tillgång till stöd vid alla tingsrätter och hovrätter i hela landet. I 51 av 54 domstolar drivs stödverksamheten i domstol av en lokal brottsofferjour inom BOJ. Brottsofferjouren har ett nära samarbete med myndigheter och samarbetspartners i hela landet, både lokalt och nationellt, för att verksamheten ska fungera så bra som möjligt för de brottsoffer (målsägande), vittnen och familjemedlemmar som behöver information, stöd och praktisk vägledning.