Vad betyder begreppen?

Ibland förekommer det ord och uttryck inom rättsprocessen som kan vara svåra att förstå. Nedan förklarar vi några av de vanligaste begreppen.

Advokat	En advokat är en person som har en juridisk utbildning och som har blivit antagen av Sveriges advokatsamfund. I brottmål kan en advokat representera antingen brottsoffret som målsägandebiträde, eller gärningspersonen som försvarsadvokat (se försvarsadvokat/försvarare nedan)
Brott	Ett brott är en handling som kan straffas enligt lag.
Brottmål	Mål där åtal väckts med påstående att den tilltalade eller de tilltalade begått brott.
Domare/Rättens ordförande	Juristdomare som leder huvudförhandlingen.
Försvarsadvokat/Försvarare	Försvarsadvokaten försvarar den tilltalade (gärningspersonen) under rättsprocessen. Den tilltalade kan få en offentlig försvarare som utses av tingsrätten, eller så kan hen anlita en advokat eller jurist privat.
Förundersökning	Ett annat ord för polisutredning.
Huvudförhandling	Ett annat ord för rättegång.
Laga kraft	När en dom vunnit laga kraft kan den inte längre överklagas.
Medhörning	Medhörning innebär att målsägande eller tilltalad deltar eller förhörs i ett annat rum än där huvudförhandlingen pågår. Det kan vara aktuellt till exempel då hot förekommit och/eller när målsägande inte känner att hen kan lämna en fullgod redogörelse i den tilltalades närvaro.
Målsägande	Den eller de som har utsatts för brott kallas under rättsprocessen för målsägande.
Målsägandebiträde	I vissa fall kan tingsrätten utse ett målsägandebiträde som hjälper målsäganden och för dennes talan före och under rättegången. Det gäller ofta vid allvarligare brott och där skadeståndsanspråk finns. Annars är det vanligtvis åklagaren som för målsägandens talan.
Notarie/tingsnotarie/protokollförare	En juridiskt utbildad person som för anteckningar och sköter tekniken under huvudförhandlingen.
Nämndeman	Lekmannadomare (domare utan juridisk utbildning) som dömer tillsammans med juristdomaren i de flesta brottmål.
Plädera	Argumentera för/föra talan inför rätten. I slutet av en rättegång håller först åklagaren, därefter eventuellt målsägandebiträde och slutligen försvarsadvokaten en respektive slutplädering, där de argumenterar för varför den tilltalade bör dömas eller frias samt vad påföljden bör bli.
Påföljd	Ett annat ord för straff.
Rättsprocess	Perioden från det att ett brott anmäls tills dess dom faller.
Strafföreläggande	Ett strafföreläggande ersätter rättegång. Vissa brott behöver inte behandlas vid en rättegång i domstol – då kan åklagaren istället för att åtala besluta om att utfärda ett strafföreläggande för brottet.
Tilltalad	Den tilltalade är den som misstänks vara skyldig och är åtalad för brottet.
Vitsorda	Intyga/bekräfta.
Vittne	Person som sett eller hört något i samband med ett brott, eller har annan för rätten värdefull information kring brottet.
Yrka	Begära/kräva.
Åklagare	Åklagaren representerar staten och är den som väcker åtal mot den tilltalade. Vanligtvis för åklagaren målsägandens talan.
Åtal	Åtal innebär att åklagaren lämnar in en stämningsansökan till tingsrätten. Stämningsansökan innehåller information om vem som misstänks för brottet, vilka brott det handlar om och vilken bevisning åklagaren har.
Åtalsunderlåtelse	När åklagaren beslutar att inte väcka åtal.