Team Storebror vill ge unga goda förebilder

Dimitris Constantinou drivs av en mission, att vara den förebild som han själv saknade under sin uppväxt. Han har grundat den prisbelönta föreningen Team Storebror.
”Målet är att polisen inte ska behöva ha så mycket att göra”, säger Dimitris.

Inför en välfylld Avicii Arena mottog Dimitris Constantinou i december 2023 Tim Bergling Foundations årliga utmärkelse. Priset tillfaller någon som engagerar sig för ungdomar och unga vuxna.

”Med sitt mod, engagemang och sin energi har han skapat Team Store­bror som under sina kvällsvandringar och i förebyggande syfte söker upp ungdomar runt om i Stockholm”, sa Tim ”Avicii” Berglings pappa Klas och välkomnade Dimitris upp på scenen. Han gjorde det inför tusentals jublande människor.

– Det var en stor ära att uppmärksammas på det sättet, säger Dimitris ett år senare.

Dagen efter utmärkelsen satt han i TV4:s morgonsoffa och berättade om Team Storebror. Bildtska släktföreningen har utsett honom till Årets förebild, medan Allmänna arvsfonden och Postkodstiftelsen har lovat ekonomisk stöttning. Av Tim Bergling Foundation fick han 100 000 kronor. Pengarna skapar nya möjligheter.

Vi hoppas i framtiden kunna ordna event med jämna mellanrum. Vid sidan om kvällsvandringarna är det jätteviktigt att få samla ungdomarna i grupp. Vi kanske också kan börja arvodera våra kvällsvandrare.

– Dimitris Constantinou

Han växte upp i Skärholmen och hamnade tidigt snett. En andra fängelsedom för narkotikabrott och annat innebar en vändpunkt. Dimitris satt ensam i fängelsecellen och funderade: Vill jag verkligen ha det så här?

– Det tog nästan tio år att hitta mig själv. I dag jobbar jag som social­pedagog på en skola i Hjorthagen. Jag grät av hela mitt hjärta när jag blev antagen till utbildningen. Det var en enorm stolthet, säger Dimitris.

Han minns sin uppväxt, hur han och hans kompisar drev omkring och betedde sig allmänt olämpligt. Polisen skulle senare få anledning att intressera sig för Dimitris. Men där och då var han bara ett småstökigt barn.

– Jag såg aldrig några goda exempel. Det fanns ingen som kom fram och talade oss till rätta. De enda eldsjälarna vi hade runtomkring oss var de kriminella människorna. Under de här åren förberedde jag mig i princip på att kliva in i den kriminella världen.

Han tittar sig omkring och ser små Dimitrisar växa upp i en tydligt tuffare miljö än den han själv fostrades i.

– Av 1 000 barn och ungdomar mellan 12 och 15 år är det kanske 10–20 som har en viss personlighet och attraheras av machotänket i gängmiljön, säger han.

Dimitris jämför med hundar: Alla hundar är inte försynta pudlar och taxar, det finns även hundar med ett aggressivt beteende inom sig som kan bli en fara för omgivningen om de hanteras på ett dåligt sätt. En pitbull eller amstaff som i stället får rätt vägledning har goda förutsättningar att växa upp till världens finaste husdjur. Det är dessa hundars motsvarighet i ungdomsvärlden som Dimitris spanar efter när han kväll efter kväll drar på sig sin gula Team Storebror-väst och vandrar omkring i Stockholms förorter.

Du måste tidigt fånga upp de här 10–20 barnen, lära dem hantera sina personligheter och hjälpa dem att finslipa sina alfa-egenskaper. Team Storebror försöker skapa förtroenden, vara bra förebilder och bygga långsiktiga relationer.

Att snabbt identifiera barn och unga som riskerar att dras in i kriminalitet är den kanske viktigaste framgångsfaktorn i kampen mot gängen, bedömer Dimitris. Det är i det utrymmet Team Storebror verkar.

Ju längre dessa barn får vara ostörda utan att vuxna människor ser och stöttar dem, desto större risk att de utvecklar ett kriminellt beteende, resonerar Dimitris.

– En sista sak, säger han när intervjun är över.

Han undrar om han kan få två exemplar av tidningen där artikeln ska publiceras. Det ena exemplaret tänker han behålla. Det andra ska han låsa in i ett bankfack tillsammans med andra tidningar som har uppmärksammat honom och Team Storebror.

– När min dotter blir äldre ska hon få läsa vad hennes pappa har gjort, säger Dimitris.

Denna artikel är ursprungligen publicerad i Tidningen Brottsoffer, nr 1 2025.

Text: Krister Stenlund  Foto: Privat