Hon vill visa att det finns en väg ut
Natalie Klockars tjänade miljoner på narkotikaförsäljning. I en nyutgiven bok berättar hon om affärerna, gängen och vägen bort från kriminalitet. ”Jag vill avskräcka folk från att välja livet som jag levde”, säger Natalie.
Det var när Natalie Klockars blev gravid som hon bestämde sig för att sluta med narkotika – sluta knarka och sluta sälja. Hon fortsatte ändå med affärerna under hela graviditeten.
– Jag hade blivit mer beroende av pengar än av narkotika och insåg att 7 000 kronor per månad i mammapenning inte skulle räcka långt. Jag ville få ihop pengar till en bra mammaledighet, säger Natalie.
Sin sista narkotikaaffär gjorde hon när värkarna hade satt i gång. Just i det skedet dök hennes allra bästa stamkund upp för att handla.
– Pappan till barnet satt fast i trafiken, själv stod jag där och knep. Jag frågade kunden om det var okej för honom att stanna kvar en stund, tills någon annan kom. Han meckade en joint och tyckte att han hade fått världens viktigaste uppdrag, minns Natalie.
Episoden ingår i boken ”Prinsessan på höjden”. Bokförlaget hörde av sig sedan Natalie medverkat i boken ”När ingen lyssnar” av Diamant Salihu, den gången under det påhittade namnet Sara. Förlaget ville nu publicera hela hennes berättelse.
Jag tänkte ’En sådan här chans får jag aldrig mer’, säger Natalie som har skrivit boken tillsammans med journalisten och författaren Frida Söderlund.
Hon började sälja narkotika i mindre skala och blev successivt en framgångsrik aktör. Kontaktlistan innehöll många hundra namn. Natalie valde kunder med omsorg.
– 98 procent av dem hade jobb. De kunde handla narkotika på väg till jobbet eller på lunchrasten. Jag vann den målgrupp som alla knarklangare vill ha, stabila människor som handlar regelbundet och vill ha någon som de kan lita på.
Bland stamkunderna fanns framgångsrika kändisar, myndighets-personer, finansmänniskor och andra respekterade medborgare.
Natalie beskriver hur hon flera gånger levererade stora mängder narkotika till ett framgångsrikt finansföretag på Östermalm.
– Om jag hade velat hade jag kunnat förstöra många människors liv. Väldigt många personer har ett tyngre missbruk än vad deras omgivning förstår, säger hon.
Boken beskriver ett liv med stora inkomster och ekonomisk frihet, men också en ständig stress, rädsla, misstänksamhet och stora risker. Natalie blev indragen i en livsfarlig konflikt mellan rivaliserande gäng.
– Du vänjer dig vid oron. Du mår ständigt dåligt, men det blir ett normalläge. Det är först nu jag förstår hur dåligt jag verkligen mådde. Det är en jättefrihetskänsla att inte behöva vara på sin vakt hela tiden.
Ingen tvingade Natalie att sälja narkotika. Hon betonar det egna ansvaret men konstaterar också brister i sin uppväxt som hon inte kan klandras för.
Om jag hade fått lika mycket hjälp som jag fick när jag blev gravid kunde mitt liv ha blivit annorlunda. Socialtjänsten borde ha fångat upp mig på ett annat sätt än de gjorde.
Hennes pappa var en omsusad gängledare. Han åkte ut och in i fängelse och straffades till sist med livstids utvisning från Sverige. I dag är han död.
Natalie berättar i boken om pappans reaktion när han fick veta att dottern sålde knark – han blev överlycklig.
– Det kanske låter konstigt, men för mig är det ett stort och viktigt ögonblick att minnas. Det var första gången som pappa var stolt över mig. Även om det var fel sak att vara stolt över så var han ändå stolt.
Det är fyra år sedan Natalie sa adjö till knarket. Hon bor i en lägenhet i Stockholm tillsammans med sin dotter och jobbar heltid som reklamationshandläggare. Vägen dit har inte varit spikrak.
– Man har varit den där driftiga tjejen, folk har behövt dig, de har kanske haft respekt för dig. Att först vara som en vd för ett mindre företag och sedan torka golv på en restaurang… Man vet inte riktigt vem man är.
Vad i ditt gamla liv saknar du mest?
– Pengarna. Jag tampas varje dag med det. Jag är fortfarande beroende av pengar men kan inte mata beroendet på samma sätt som förut. Om jag inte hade haft ett barn att ta hand om skulle jag nog ha jobbat ihjäl mig för att få pengar.
Hon vill med boken inspirera till förändring. Natalie uppmanar myndigheter att samarbeta och våga tro det värsta när barn berättar. Budskapet till föräldrar är att ta kontroll över sina barns telefoner och agera om de hittar oroväckande saker.
– Det kanske känns som ett misslyckande att behöva kontakta socialtjänsten, men det är ett större misslyckande att inte våga be om hjälp.
Natalie hoppas att människor ska se hennes historia som ett varnande exempel.
Om du inte vill jobba med att plocka skräp i en färgglad overall som avslöjar att du har en specialanställning, då ska du inte bli kriminell. Det är där du förr eller senare hamnar, tillbaka på ruta ett. Alla åren som du säljer droger är de åren du raderar från ditt liv, det är så många år du kommer att ligga back. Jag kanske inte kan få hela Rinkeby att sluta vara kriminell, men någon kanske läser boken och tänker ”Det är fan inte värt att leva det här livet”.
Detta reportage publicerades ursprungligen i Tidningen Brottsoffer, nr 1 2025.
Text: Krister Stenlund Foto: Nadja Hallström/Bokförlaget Polaris.
