Åtta viktiga åtgärder i kampen för att tackla våldet mot kvinnor och barn

Inom BOJ har vi lång erfarenhet av att möta människor som är utsatta för våld av en närstående. Under 2020 utgjorde 14 procent av BOJ:s alla ärenden våld i nära relation och i dessa var hela 83 procent av brottsoffren kvinnor. I många av dessa fall drabbades på olika sätt också barn.

I sammanhanget vill vi nämna att redan med nuvarande lagstiftning är det anmärkningsvärt att det föreligger stora skillnader i landet hur ärenden som gäller våld i nära relation rättsligt handläggs. Nyligen har till exempel pekats på stora skillnader i lagföringsresultat mellan nordliga delar av landet och Stockholm. Det finns enligt vår uppfattning starka skäl att ytterligare se över handläggningsrutinerna inom polisen och åklagarväsendet. Syftet bör vara att nå bästa möjliga utredningsförutsättningar oberoende var i landet ett brott som gäller våld i nära relation med eller utan hedersrelaterad problematik inträffar.

Våld är alltid oacceptabelt. Särskilt allvarligt är det när våld utövas i en nära relation ofta därtill i hemmet där också barn är närvarande. Än värre är att våldet alltför ofta eskalerar och att det tyvärr i vissa fall till och med slutar med dödligt våld. Hela samhället har ett stort ansvar att tidigt förmå skydda utsatta kvinnor och barn för våld. Ingen ska behöva utsättas för våld. Inte minst viktigt är det i – eller efter – en nära relation.

Rättssamhället måste förmå att skydda de kvinnor som trakasseras, hotas och förföljs av män de haft en relation med. Att de brottsbekämpande myndigheterna och domstolarna fungerar optimalt i hela landet är av största vikt liksom att stödgivande ideella organisationer erbjuder ett tidigt fullgott stöd och också kan hänvisa och hjälpa den stödsökande som behöver ett professionellt stöd vidare. Ett medmänskligt stöd måste ofta kombineras med ett sådant. Samhällets professionella resurser måste förbättras.

BOJ vill särskilt framhålla vikten av följande åtgärder (av vilka många rekommenderats under lång tid) i alla ärenden som gäller våld i en nära relation:

1. Tillgång till stöd och skydd, både medmänskligt och professionellt. Vid polisanmälan ska den utsatta omedelbart få målsägandebiträde och erbjudas kontakt med brottsofferstödjande verksamhet. Målsägandens rätt att ensam vara kvar i bostaden måste stärkas.
2. Evidensbaserade strukturerade hot- och riskbedömningar som är enhetliga hos alla berörda myndigheter ska göras vid alla fall av våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck. Riskanalyserna måste genomföras kontinuerligt under hela utrednings- och processförfarandet. Har utomordentlig betydelse för bedömningen av straffprocessuella tvångsmedel inklusive kontaktförbud och polisiära skyddsåtgärder.
3. Omedelbara åtgärder i form av videodokumenterade förhör med målsägande när det är möjligt samt med viktiga bevispersoner. Dessa förhör ska också i större utsträckning kunna användas som bevisning i domstol, då det minskar risken för sekundär viktimisering genom att återigen behöva genomgå ett uppslitande vittnesmål/förhör. Dessutom minskar det också risken att vittnen/målsägande utsätts för hot och påverkan.
4. Höjt minimistraff för grov kvinnofridskränkning till två år. Minimistraff fängelse två år medför obligatorisk häktningsgrund.
5. Straffskärpning krävs för övergrepp i rättssak. Inget sådant allvarligt och systemhotande brott ska anses vara ringa och kunna föranleda endast böter. Straffvärdet är enligt BOJ:s uppfattning extremt högt allmänt sett.
6. Ett väl fungerande kontaktförbud. Ett sådant kontaktförbud i förening med elektronisk övervakning av misstänkt gärningsman ger ökad trygghet åt målsäganden när anhållande/häktning ej kommer ifråga eller av något skäl upphör under pågående utredning. Brott mot kontaktförbudet skall snabbt beivras och leda till kännbar påföljd. Tillämpningen av alla former av kontaktförbud ska vara likvärdig i hela landet.
7. Kontinuerlig information till målsägande om förloppet i förundersökningen, vilket ger ökad trygghet och beredskap för målsäganden.
8. Endast en vårdnadshavare ska behöva godkänna stöd- och vårdinsatser för barn som bevittnat och utsatts för våld i nära relation. Barnets rätt till information anpassad efter sin mognad och utveckling måste också stärkas. Inget barn ska behöva undra var det befinner sig eller varför de är där eller vad som kommer hända i den närmaste framtiden.

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande
Monica Ekström, vice förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, generalsekreterare

Läs regeringens pressmeddelande: Rundabordssamtal med civilsamhället om mäns våld mot kvinnor